saragabriella

De senaste dagarna har varit lite som en bergochdalbana. Saknaden av vannerna, vardagen i Sverige och resten av familjen har praglat dagarna.

I forra veckan fick jag erfara baksidan av att ha kort kjol offentligt, vilket jag inte vill vara med om igen. Jag kanske var lite val naiv som trodde att det skulle ga for sig att ha kort kjol ute pa stan mitt pa ljusa dan, men ack sa fel jag hade. Folk var inte alls sena med att reagera pa ett minst sagt forodmjukande satt och komma med oanstandiga forslag. Blev frustrerad och arg over att folk ska behova bry sig om mina kladval.

Har aven borjat spendera formiddagarna pa barnhemmet som jag omnamnde i tidigare inlagg. Jag uppskattar verkligen att barnhemmet finns och tar emot barn fran alla hall och (trottoar)kanter. Trots det ser jag manga brister och mycket okunskap finnas bland personalen. Jag och den mesta personalen verkar ha skiljda varderingar vad galler barnens basta och barnuppfostran. Enligt mig ar okunskapen stor, inte for att jag menar att jag sitter inne med den ratta kunskapen eller sa. Men jag tror definitivt man kommer langt med s.k. sunt fornuft! Det finns inga stora resurser som har avsatts for barnhemmet och barnens brist pa narhet, karlek och trygghet ar minst sagt pataglig. Det gar inte att sitta med armarna i kors och tanka att barnen har det battre har an dar de kom ifran. Malet MASTE vara att forbattra barnens vardag och situation. Arbetsforhallandena for personalen ar inte heller tillfredsstallande och motiverande for de att gora ett bra jobb.

Det tar tid att forandra och jag antar att man maste borja nagonstans.

Annars flog jag inrikes i ett miniplan, vilket kandes coolt och kul. Destinationen var Sawa.

Hall tillgodo!